En vanlig vardag i arbetsveckan känns tomma samlingslokaler extra övergivna. Medan dammet sakta virvlar för sig själv i solljuset som lyser in snett från ett fönster befinner sig människorna på kontor och fabriker jobbandes, barnen är på dagis eller i skolan, och äldreboenden och vårdinrättningar hålls igång av hårt arbetande personal. Det mesta är sig likt i Sverige.

Men så blir det fredag eller lördag och plötsligt står många finklädda i kö för att bli insläppta. Nu är det liv och rörelse. Alla ger uttryck för sina förväntningar samtidigt som dofter av olika parfymer kan kittla i näsan. Biografen i Tomelilla, Scala Bio i Båstad eller Folkets Hus i Sibbhult har plötsligt börjat ta emot en storpublik. Folk strömmar till och många gånger är den sista biljetten såld långt i förväg och den sista platsen intagen en bra stund innan det hela börjar.

För det som skett är att världens stora scener i London, New York och Sydney kommit till det egna samhället. Digitaltekniken gör det möjligt att visa opera- och teaterföreställningar. Och det sker många gånger samtidigt som publiken på plats ett antal tidszoner bort bänkar sig. Soloartisters magnifika framträdanden liksom dirigenters insatser kan applåders med samma befriande glädje och uppskattning.

Folkets Hus och Parker var något av pionjären inom detta område. De första projektorerna som behövdes för visning köptes in. Och för något år sedan erbjöds operaföreställningar med världsstjärnor på befolkningsmässigt väldigt små platser i Sverige. Då fanns tveksamheter och tvivel. Skulle verkligen detta fungera? Men rätt fort följde andra efter. Många gånger mycket små biografer som på det här sättet kunnat bredda både kundkretsen som att erbjuda ett större utbud. I dag går det nog att tala om succé.

För en kulturintresserad publik utanför de stora städerna har visningarna varit oerhört uppskattade. Salongerna fylls. Sakligt och kunnigt kommenteras föreställningarna. Det svåra är numera varken att finna en bra lokal publik eller goda internationella uppsättningar utan vad som skall erbjudas under pauserna. Det hela är ju att betrakta som en bioföreställning och då kan det bli svårt med både utskänknings- som maträttigheter. I vart fall på de renodlade biograferna. Har man på lördagen satt på sig de fina kläderna, tagit del av storstjärnors repertoarer, förväntar man sig kanske något mer i glaset – även om det är av plast – än Champis eller Ramlösa om än smaksatt med citrus.

Den fortsatta digitaliseringen av hela Sverige kommer säkert att fortsätta. I olika former kommer kommuner tillsammans med enskilda entreprenörer och Svenska Filminstitutet att medverka till en ny generation projektorer som möjliggör både direktsända operaförställningar som de senaste storfilmerna. Men även utskänkningsreglerna lär få ses över så att det garanterat blir en helaftonskväll i Tomelilla, Båstad och Sibbhult med något att smaska på och gott att dricka i pausen.

För ett Sverige utanför de stora städerna innebär digitaliseringen möjligheter till ett utökat och förbättrat kulturutbud. Lokaler kan användas litet oftare och människor komma samman kring något de uppskattar.

Även om det fortfarande på sina håll kan vara svårt med vinet i glaset finns även fler fördelar. Med förklaring att staten garanterat svensk Public service mer pengar för just kultursatsningar, efter åratal av påtryckningar, och med all säkerhet kännande konkurrensen från de stora scener som nu hittat ut i landet har SVT i dagarna lanserat sin satsning om kultur i världsklass som nu skall visas TV-publiken varje lördag. Det handlar om både direktsändningar som inspelningar. Det började med Rosenkavaljeren med Renée Fleming och fortsätter med Mozart, teater av Shakespeare och Camus samt baletter av koreografen Jerome Robbins.

Ny teknik har inte precis resulterat i att ridån gått ned över små samhällen och ett Sverige bortom storstäderna. Tvärtom! Ridån har gått upp! Nu ges plats för fler Rosenkavaljerer och Glada änkor!