I en debattartikel i Expressen skriver Per Schlingmann (M) att ”Företagen sviker landets arbetslösa”. Uno Peterson uppmanar honom att öppna verktygslådan först och släppa fram de verktyg som finns, så kommer företagarna att skapa sysselsättning. Uno Peterson har drivit skobutik i Anderstorp i 32 år. Han tycker det är dags att regeringen drar lärdomar av sina försök med sänkta arbetsgivaravgifter och skatteavdrag och inför generella sänkningar av arbetsgivaravgifterna. Först då skulle vi slippa dagens diskussioner om att den ena eller andra gruppen gynnas.
Schlingmann har rätt i att det finns massor av jobb att göra och att det finns många som kan göra jobbet. Problemet är att kostnaden är för hög med dagens skatter på arbete. Är kostnaderna för höga så går det helt enkelt inte att anställa. Vi skulle kunna anställa många fler om kostnadsbilden var bättre. Här är det Schlingmann själv som sitter på verktygslådan och lösningen – inte vi företagare.
Alliansregeringen har nu genomfört en experimentverkstad med både sänkta arbetsgivaravgifter och skatteavdrag på olika områden. Det har gett en del resultat men nu är det dags att dra lärdom och genomföra generella sänkningar. Med generella sänkningar av arbetsgivaravgifter slipper vi dagens diskussion om att den ena eller andra gruppen gynnas. Det är dock uppenbart att RUT, ROT och sänkta arbetsgivaravgifter för unga har gett nya jobb. Vi köper helt enkelt mer tjänster när kostnaderna blir lägre.
Nuvarande regering har dock fortsatt i tidigare regeringars fotspår och man döljer skatterna för medborgarna. Arbetsgivaravgiften är en dold skatt på arbete med ett påslag på 31,42 procent på alla löner. Totalt 400 miljarder betalar vi arbetsgivare in varje år utan att den anställde ens ser det. Ett enkelt räkneexempel: Från en bruttoinkomst på 25 000 kronor dras en inkomstskatt på 6300 kronor, den delen ser de anställda tydligt i lönebesked och deklarationer. Däremot är nog få medvetna om att det dessutom tillkommer arbetsgivaravgifter på 7800 kronor. Den totala kostnaden för arbetsgivaren blir 33 000 kronor.
Staten gör sitt bästa för att dölja denna skatt även för oss företagare. Beteckningen arbetsgivaravgift får oss lätt att tro att det motsvarar förmåner för de anställda. Skillnaden mellan en avgift och en skatt är viktig. I lagens mening skiljer man på avgifter, som i regel anses vara en frivillig betalning för en tjänst. Pengarna får alltså inte tillfalla skattekollektivet, och myndighetens motprestation skall riktas direkt mot den som betalat avgiften.
De senaste åren har kostnaderna för sjukskrivningar minskat med 40 Procent, inte minst tack vare insatser från oss arbetsgivare. Avgiften för sjukförsäkring har helt riktigt sänkts, om än inte i motsvarande grad, men den totala arbetsgivaravgiften har ändå inte minskat! Istället har regeringen höjt den "allmänna löneavgiften" i motsvarande grad. Här hade Schlingmann och regeringen kunnat agera rakare och fått fler jobb på köpet.
Dessutom är det så att alla arbetsgivaravgifter på löner över 7,5 basbelopp helt saknar koppling till förmåner. Den så kallade avgiften uppfyller alltså inget av kraven för att kallas avgift, men alla för att kallas skatt. Den enda rimliga anledningen till att man döpt om arbetsgivaravgiften är att förvilla oss.
Det är dags att staten slutar att vilseleda på detta sätt. En skatt ska vara en skatt, en avgift ska vara en avgift och en premie ska vara en premie. Mitt förslag är att lägga om systemet så att skatten försvinner från arbetsgivaravgifterna. Systemet borde ersättas med en försäkringsmässighet där avgifter är kopplade till förmåner. En sådan reform skulle skapa riktiga drivkrafter för sänkta kostnader, öka synligheten av skatterna och successivt leda till sänkta skatter.
Så Schlingmann; Öppna verktygslådan först och släpp fram de verktyg ni har så ska vi företagare nog se till att skapa sysselsättning för så många fler. Många vill köpa tjänster och vi skulle gärna sälja mer.
