En person som agerat kontroversiellt är ortens präst, en person som borde ha kunnat påverka och balansera den lokala opinionen. Resultatet har blivit att ett offers framtid har blivit ytterligare stjälpt, i stället för en gärningsman hjälpt.

Emil frågade en erfaren småländsk församlingsledare hur man agerar när man som präst möter det onda. Frågan gick till Kjell Petersson, pensionerad prost i Ryssby. Han kommer in på syndabocksfenomenet, hur lätt det är för oss att förfasa oss…

–  Om en arbetsplats, eller ett samhälle, eller en släkt inte fungerar tillsammans är det väldigt lätt att utse syndabockar. Vi lägger skulden på någon annan, och på så sätt går vi själva fria. Man projicerar all djävulskap på den andre eller de andra. Och så kommer mytbildningen igång. Hur illasinnade och elaka den andre, de andra är. Historien visar upp förfärande exempel hur syndabockstänkandet har lett till fasansfulla brott.

Du menar att en del av den mediestorm vi ser nu fyller funktionen att vi kan fösa undan det otrevliga från oss själva och därmed känna oss bättre?

–  Enligt upplysningstidens ideal är människan både god och rationell, eller i varje fall kan hon uppfostras till att bli god och rationell. Vid födelsen är barnet som ett oskrivet blad, en tabula rasa, som det gäller att fylla med godhet och kärlek. Vilken människosyn har du, frågas det ibland – och det svar som förväntas är att människan är god och kärleksfull. För det är ju så vi skulle vilja ha det.

Och så händer det oerhörda. Någon dödas, ett barn skändas, en våldtäkt. Vår varma gemenskap hotas, en isande vind sveper fram. Vems är felet – och så är drevet igång. Och jakten slutar inte förrän syndabocken är infångad, och får stå där med skammen.

Syndabocksfenomenet ställer frågan om normbildningen i samhället. Värdegrund har blivit ett honnörsord och varje organisation med självaktning håller sig med en sådan. Och det ska finnas planer för alla tänkbara scenarier; att förebygga drogmissbruk, att miljökompensera chefens flygresa, att inte importera varor som producerats av barnarbetare.

Men vi kan inte planera bort det onda…
– Mitt i alla dessa välmenande försök att sätta gränser för elakhet och illvilja, för profithunger och utnyttjande tycks det som om man undviker frågan om den enskildes eget ansvar. För det är ju hos individen allt börjar. Och då måste man också börja med en realistisk syn på en vuxens människas moraliska hållning.

Realismen säger att hos var och en finns kapacitet både för det goda och det onda. Det handlar om att fostras till att ta ansvar för sitt liv och sina handlingar. I rättsväsendet finns insikter om detta – ibland avkunnas domar där förövaren föklaras skyldig och får ta ansvar för sina handlingar. Inför domaren går det inte att skylla på någon annan – där handlar det om skyldig eller oskyldig.

Under medeltiden utvecklades tanken på dödssynder – de var sju och måste biktas inför prästen. Inte lika känt är att det de sju dödssynderna motsvarades av sju dygder: de tre kardinaldygderna tro, hopp och kärlek och de fyra huvuddygderna klokhet, rättvisa, måttlighet och uthållighet. Här, i en fortgående reflektion över vad dygderna fordrar av oss, finns en grogrund för ett vuxet moraliskt förhållningssätt.

Du använder ord som markerar allvar, en existentiell kamp där en människas val är hennes ansvar, inte bara ett resultat av yttre faktorer. Det tycks gå på tvärs med all psykologisering.

–  Psykologi kan vara bra, men man kan aldrig psykologisera bort ansvaret eller skulden, när man handlat fel. Att bära på skuld är en väldigt tung börda. Därför är det också viktigt att det finns förlåtelse för den som ångrar sig och vill göra bättring.

En kollega till dig har nu mött TV-reportrarnas hårda ord. Han har försökt, men allt gick fel. Hur förberedd är man som modern präst att möta det som vi skulle kunna kalla det onda, mitt i en svensk alldaglig mindre tätort? Prästen är ju fortfarande ofta ankaret när en bygd möter krisen.

­ – Det handlar återigen om en realistisk människosyn och en sådan finns i den kristna själavårdstraditionen. Där skulle vi behöva mera fortbildning – en fortbildning som vågar hjälpa präster och diakoner att möta frågorna om liv och död, om godhet och ondska. Först och främst i det egna livet, eftersom det inte skiljer sig från andras liv. Och sedan veta att där synd finns, där finns det behov av nåd, att där skuld finns, där finns det behov av förlåtelse.