I Sunne mötte EMIL många som gjort tvärt om: medvetet valt att bidra till ett slags hemarbetets egen majparad. Hemvävt, hemkokt, hemrökt, hemsyltat, hemsytt och hemtäljt överflödade i mässbåsen. EMIL undrade faktiskt lite lojt varför inte också hemkört hade sin nisch. Men den verksamheten behöver kanske inte särskild marknadsföring, åtminstone inte i Värmland.

Landsbygdsriksdagen ordnas av organisationen Hela Sverige ska leva, vars bas är många tusen lokala utvecklingsgrupper. De är livsviktiga – utan deras entusiasm och energi skulle mycket av Sverige utanför storstaden stanna.

Samtidigt kan besökaren inte undgå att fråga sig om inte riksdagen egentligen utan att förstå det hamnat på två stolar. Det tryggt hemtama och överblickbara har visst sin plats, alla gräsrotsinitiativ som engagerar. Men ska Sverige utanför storstäderna ha en framtid måste dess människor också kunna agera lika globaliserat, entreprenörsvässat och högteknologiskt som någon vitglåmig dataexpert från Solna.

En balanserad bild av landsbygden innehåller också Läckeby Water, en internationell koncern med verksamhet i 70 länder men med bas i Läckeby norr om Kalmar. I bilden finns också, för att hålla sig kvar på trakten, bolag som Faurecia, den franskägda stortillverkaren av helsvetsade avgasrör, med sin anläggning i Torsås, liksom ITT Flygt i Emmaboda.

Lantbrukare kan vara effektiva storodlare likaväl som kämpande småbönder. Entreprenörer kan driva expansiva dataföretag likaväl som småskalig matproduktion. Ofta leder framgången just till expansionen och distanseringen.

Det kan finnas en risk att vi idylliserar debatten om Landsbygdssveriges framtid, omedvetet gör den mer Skansenmässig än den behöver vara. Attityden är begriplig, men den leder fel. Att det som Landsbygdsriksdagen fick in i riksmedia mest handlade om SM i grötkokning är inte automatiskt till Småortssveriges fördel…