Nu har mina grannar skaffat inbrottslarm. Det kostar bara några hundra i månaden, och vaktbolagets kontaktpersonen bor i området.
Jag kan förstå dem. Rubrikerna om nya inbrottsvågor i Kalmarstrakten har varit många, och pedagogiska kartor i tidningen visar med all önskvärd tydlighet riskzoner. Inte bara i de finaste kvarteren – läkarslummen som de kallas – utan med lika många prickar hos vanligt folk. Hur reagerar en polis? EMIL intervjuar Sven Erik Karlsson i Kalmar.
Sår vi då inför en ständigt ökande brottsvåg? En som borde veta besked är Sven Erik Karlsson, nu aktiv vid Brottsofferjouren i Kalmar, tidigare under många år polis och Kalmarpolisens presstalesman.
PD Ska vi vara oroliga över allt fler inbrott?
SEK: Man kan nog inte hävda att den här typen av kriminalitet har ökat avsevärt. Den går i olika toppar, med nedgångar däremellan. När man ser på följderna, emellertid, är det här bland den mest hänsynslösa formerna av stöldbrottslighet man kan tänka sig. Jag möter människor som har stora svårigheter att alls återvända till sin bostad. Någon har trampat på deras innersta integritet.
PD: Hur många brott av detta slag klaras upp?
SEK: Ja, som vi brukar säga inom polisen, det är ju inte siffror man kan vara jättestolt över. Uppklarandeprocenten är ju relativt låg, det ligger mellan ett par procent upp till sex sju.
PD: Det är alltså inte de lokala bovarna det handlar om?
SEK: Det är en blandning. Det finns inslag av lokalt kriminella, men också sådant som är mer satt i system. Man kan se det genom att tillvägagångssätten är de samma, man är ute efter kontanter och guldföremål. Hela sydöstra Sverige kan drabbas av en sådan turné.
PD: Är detta vi måste nöja oss med, eftersom skydde inte kan bli bättre?
SEK: Nej, definitivt inte. Det finns ingen anledning att nöja sig med siffror i den storleken. Men man ska kanske vara lite realistisk och se hur svårutredd den här kriminaliteten är för polisens del.
Sedan finns det ett inslag till: man kan faktiskt göra väldigt mycket själv för att skydda sig. Man kan sätta in larm. Man kan gå samman i grannsamverkansprojekt och hjälpa varandra. Sådant har på vissa håll visat sig vara väldigt effektivt.
PD: Så det är delvis ens eget ansvar att skydda sig från inbrott?
SEK: Ja, eget ansvar eller inte, det kan man diskutera. Men man kan i alla fall hjälpa till att motverka att den här kriminaliteten får fäste i olika bostadsområden. Och där kan man göra mycket. Det görs mycket redan nu, och det kan göras än mer.
PD: Men det är inte så att längre straff skulle hjälpa, så att bovarna satt inne i stället för att gå lösa?
SEK: Ja, man borde låsa in fler på längre tid, som ägnar sig åt sådan här kriminalitet, det håller jag med dig om.
PD: Skulle det hjälpa?
SEK: Ja, det är jag helt övertygad om. De här människorna, de funderar på två saker. För det första, hur stor är upptäcktsrisken. För det andra, hur långt fängelsestraff kan jag få om jag åker fast? Båda de sakerna har betydelse i det här fallet. Det är ingen tvekan om det.
PD: Så det handlar om människor som valt att ha en kriminell försörjning hela livet?
SEK: Min erfarenhet är att det finns två kategorier som ägnar sig åt inbrott. Den ena är de som gör det yrkesmässigt. De går på värdefulla föremål. Guld, konst, kontanter. Den andra gruppen är missbrukarna, som måste ha tag i kontanter ganska snabbt. De blir inbrottstjuvar för att kunna fortsätta sitt missbruk.
PD: Skulle fler poliser hjälpa situationen? De flesta partier talar om fler poliser. Men så många kvarterspoliser syns inte till.
SEK: Nej, den reformen har egentligen inte dragit igång. Men när det blir fler poliser kommer allmänheten också att kräva ökad närhet till dem! Kontakten måste förbättras, och här är områdespolisen ett exempel. Här i Kalmar län jobbar också polisen på det. Men det går att komma längre.
PD: Partier talar om 20 000 poliser. Skulle det bli bättre med 25 000?
SEK: Ja, det är ju lockande att säga så, men jag är inte så säker. Antalet poliser ensamt är kanske inte avgörande, utan snarare en kombination av flera åtgärder.
Men visst har antalet betydelse, utan minsta tvekan. Polisverksamhet utförs av människor, och blir människorna fler kan man öka bevakningen. Det är odiskutabelt. Men man kan nog fördela arbetsuppgifterna bättre, så att poliser ägnar sig åt utredningsverksamheten, medan administrativ personal gör sitt. Nu anställer man poliser, men den administrativa personalen försvinner i stället. Det går inte, bägge delarna måste finnas.
---
Vi gör vårt bästa. Men Orsa kompani lovar ingenting bestämt. Så kan man väl sammanfatta det Sven Erik Karlsson säger. Vad anser då våra förtroendevalda om den trygghet vi ska kunna räkna med som småhusägare? Jag låter i artikeln här bredvid frågan gå vidare till moderaten Beatrice Ask och socialdemokraten Margareta Persson, den ena justitieminister, den andra ledamot i justitieutskottet.