Att själv vara sin egen lyckas smed är bra för den starke medan den svage slås ut. I hägnet av ökad ungdomsarbetslösheten hävdar många att facket, Las och arbetsmarknadslagstiftningen är roten till det onda, som medfört 399 000 arbetslösa. Lars Håkan Halldin uppmanar abrbetsmarknadens parter att själva lösa Lasfrågan.
Jag sympatiserar i grunden med en avtalsreglerad anställningstrygghet. För arbetsfreden och långsiktigheten låt parterna sköta detta. Endera har vi en ramlag eller avtal som reglerar anställningstryggheten. Ett tillstånd utan reglerad anställningstrygghet kan jag inte tänka mig. Jag tänker aldrig som politiker lämna ut ungdomar, sjuka, svagpresterande och korttidsanställda till att kunna avskedas godtyckligt det skall ske genom parternas försorg.
Man bör tänka sig noga för om man lämnar Las som ramlag och går över till att reglera anställningstryggheten genom kollektivavtalen. I Sverige har vi genom att lagen om anställningstrygghet disponeras av parterna i realiteten avskaffat Las. Vid uppsägningar är det facket och arbetsgivaren som gemensamt gör upp “listan undantag från Las” Den som bemödar sig att läsa dessa listor slås av att undantagskretsen från Las är betydligt fler än det som föreslagits i lagrevideringar av Las.
Problemet i Sverige är att företagens organisationer och då främst Svenskt Näringsliv inte vågat sätta ned foten och krävt genomgripande förändringar av Las när man förhandlat med motparten. Är Las en dålig lag borde parterna kunnat enas om en förändring.
Kommer jag in i riksdagen lovar jag att jag skall avskaffa eller revidera Las den dag som jag vet att arbetsmarknadens parter är överens om detta och lovar att inte ersätta den med ny byråkrati.
Rädslan för att anställa finns inte men rädslan att anställa fler än produktionen kräver den rädslan är uppenbar och utbredd. Man kan inte anställa människor som inte behöver jobba – det är ett axiom. Det är inte lägre löner som gör att det behövs fler personer vid varje givit tillfälle. Det är beställningar och arbetsuppgifter. Detta axiom måste vi vara rädda om i en marknadsstyrd ekonomi.
Vill vi lösa ungdomsarbetslösheten måste ekonomin växa med cirka 3,5 procent varje år. Ungdomsarbetslösheten såväl som den totala arbetslösheten anammar ur att vi hade en nedgång i BNP med -4,6 procent under 2009.
Jag hävdar att en garanti för att ungdomar skall få jobb är starka organisationer på arbetsmarknaden. Jag uppmanar dem att ta ungdomsarbetslösheten på allvar.
