Centern väcker debatt genom sitt förslag att sälja ut delar av Vattenfall. Men det politiskt pregnanta förslaget väntar vi tyvärr fortfarande på, konstaterar moderaten Nils Fredrik Aurelius, Kalmar. Nämligen att dela ut Vattenfallsaktierna till oss medborgare. Kanske jämnt av, kanske som grundplåt och stimulans i ett nytt folksparande. Det är en borgerlig politik värd namnet!

Centern vill sälja delar av det stora statliga bolaget Vattenfall. Det är ett gott besked, och det visar att i synnerhet Maud Olofsson har dragit konstruktiva slutsatser av sina erfarenheter av statligt bolagsägande.

I ett läge när vi behöver lägga allt fokus på att skapa fler jobb, så väljer oppositionen att försvåra för företagande i stora delar av vårt land skriver Annie Johansson, riksdagsledamot (C) från Värnamo, i ett debattinlägg tillsammans med näringsminister Maud Olofsson. De menar att förslagen om kilometerskatt och höjd bensinskatt är ett slag i ansiktet på de människor och företag som lever och verkar i Jönköpings län, där avstånden till jobbet, affären och marknaden ofta är lite längre.

Nu sätter Alliansen stopp för mackdöden och landsbygdens utarmning. Det hoppas Jan R Andersson och Anna Tenje, moderata riksdagsledamöter från Småland som föreslagit att den så kallade pumplagen ska ses över. En lag som, enligt de båda riksdagsledamöterna, inneburit att mackdöden spridit sig som en löpeld på den svenska landsbygden.

”Kilometerskatten kommer att drabba som ett slag på käften” är liberala Blekinge Läns Tidnings kärnfulla sammanfattning för Landsbygdssverige av det den kallar en ”bombmatta av skattehöjningar” från vänsterblockets sida.

Det höga elpriset är ett hot mot många företag, säger Anders Axelsson. Han är energirådgivare och har följt marknadsprisets utveckling under många år. Efter vinterns rekordnivåer för elpriset är det dags att på allvar ta tag i problemet, menar han. Den snabbaste och effektivaste lösningen för företagen är att börja producera elen själv. Då kan man kapa elnotan och samtidigt skapa stabilitet i elpriset de närmaste 20 åren.

När centerpartiet är tillräckligt pressat av politiska motgångar och usla opinionssiffror är man tydligen berett att ta till vilka knep som helst. Ett tydligt exempel är den tidigare C-artikeln om uttagsskatt på kooperativ vindkraft här på emils hemsida. Med alla medel försöker man släta över att en extra skatt börjat tas ut på andelsägd vindkraft samtidigt som centerpartiet haft energiansvaret i regeringen.

Per Bolund (MP) skriver på Emilstankar.se (3/4) att ”Centern vilseleder om vindkraft”. Frågan är vem som vilseleder vem. Riksdagen debatterade frågan om de viktiga vindkraftskooperativen den 10 mars. Per Bolund skriver att de rödgröna kommer att ta bort den börda som uttagsskatten har inneburit. Det är inte sant. Vad de rödgröna kommit överens om är att tillsätta en utredning i frågan om marknadspris. Miljöpartiet har fått släppa sitt krav på ett slopande av uttagsskatten och förordar istället en utredning. Konkreta åtgärder skjuts på framtiden.

Vi behöver mer förnybar el i vårt land. Satsar vi på vindkraft kan både klimathotet mötas och fler jobb skapas. Allt fler människor på landsbygden har blivit intresserade av att gå samman i kooperativ och investera i sina egna vindkraftverk. Att så många vill vara med och bidra är något oerhört positivt som vi i Centerpartiet vill uppmuntra. 

Miljontals kronor av offentliga medel satsas på skärgårdsturism. Men varför är det angelägnare att stödja byggnationen av en konferenslokal eller en investering i cykeluthyrning än att ge driftsstöd till färjetrafiken? Det undrar Jan Hartman, som menar att skärgårdstrafiken bör betraktas som infrastruktur, liksom busstrafik eller vägar på fastlandet. Med ekonomiskt stöd kan offentliga aktörer, tillsammans med näringen, skapa trygga rutter, turtäthet, kvalitet, servicegrad och rimliga biljettpris. Först då kan skärgårdsföretagarna känna den trygghet som krävs för att våga satsa att utveckla sina företag.

Kommunikationer är avgörande för om en bygd ska kunna leva och utvecklas. I det avseendet skiljer sig inte skärgården från någon annan glesbygd. Att kommunikationerna till största delen måste ske på vatten eller is, skapar däremot helt andra förutsättningar.

En ovanligt tidig vinter med mycket snö, har satt transportsystemen i Smålandskustens skärgårdar på extra svåra prov. Kustens enda offentliga svävare finns i den mellersta delen av Tjust skärgård och tar upp till fyra passagerare. Där är den en viktig livlina, men i andra delar av kusten är man helt utlämnad till andra lösningar. Trots att alla verkar måna om en levande skärgård vill ingen egentligen ta ansvar för kommunikationerna.

På helgerna lämnar vi städerna, ger oss ut på de vita vidderna och upplever naturen på ett helt annat sätt än sommarens ljumma klippbad och bärplockning. Sverige är fantastiskt! Men vem har ansvar för att alla delar av vårt land är möjliga att nå även på vintern? Om det frusna vattnet är din enda väg till skola eller arbete och inte bara en inbjudande yta för lördagens långfärdstur på skridskor – vilka krav kan du då ställa på samhället?